I'm willing to be the one that you put on a pedestal

Jag är jobbig. Att leva med mig är inte lätt. Den insikten kom till mig för mycket längesen. Men varför lär man sig aldrig av sina misstag? Varför upprepar man samma mönster? Dom säger att tiden läker alla sår och det gör den... Men som man brukar säga så lämnar det ett ärr och det kommer alltid finnas där och störa och vara fult. Jag hatar att vara svag och jag hatar att jag är så kall men ändå världens känselspröt. Jag kan ärligt säga att jag vet exakt varför jag gör varje sak jag gör, varje reaktion och agerande ligger till grund någonstarns i saker som hänt osv. Jag känner mig själv utan och innan men ändå kan jag inte rätta till det som förstör för mig! För när jag är där i mönstret så måste jag fullfölja det först och sen ångra det och be om ursäkt.

Kände bara för att skriva av mig litegranna! Ikväll blir det Småstadsliv Live med dom underbara människor som står ut med mig varje dag; Micke, mamma och Johanna :D KUNGKUL!

Kommentarer
Postat av: Jenny

Dina ord beskriver mig. Jag har också förklaringar till varje handling och känner mig både svag, är känslig men samtidigt kall. Du är inte ensam.. Om nu det är till någon tröst ;)

2011-09-29 @ 18:56:33
Postat av: Sandra

Tack fina du :) Känns skönt att veta :)

2011-09-29 @ 22:30:26
URL: http://hastan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0