:)

Femman på mitt tangentbord saknas, hehehehe.

Hörreni, var ett tag sen nu, 5 dagar sedan som rubriken säger. Och det har hänt mycket. Läs om ni orkar, skriver mest för min egen skull, för att man ska kunna läsa det senare nån gång om man känner fört:)

Det var iaf meningen att jag skulle börja min fristående kurs på onsdagen på Högskolan i Gävle, och att jag skulle åka dit på tisdagen och sova hos Ida och Hanna och passa på att umgås med dom. När jag skulle åka på tisdagen så kom det som legat och gnagt så länge men som jag skjutit bort. "Jag kan fan inte hålla på såhär längre" Då menar jag just läsa kurser. Anledningen till att jag läst kurser är för att jag har sedan förra året velat komma in på socionomprogrammet i Gävle men det är väldigt höga intagningspoäng just där och trots mina bra betyg och trots att jag gjort högskoleprovet, så kom jag inte in förra hösten och efter det så har jag fortsatt att läsa kurser för att vänta på nästa år då jag kunde söka igen. Så jag sökte ju också detta år och kom inte in men låg som reserv. Tackade iaf Ja till reservplatsen med no hope om att komma in. Så jag tackade även Ja till kurserna och tänkte att jag kunde läsa dessa och under tiden söka jobb. Med tanke på att jag har lägenhet så tar jag ju studielån och man vill inte lägga sina studentlånsår(man får bara 6½ år) på att läsa kurser.

Men som sagt så kom det ikapp mig i tisdags. Jag bestämde mig för att skita totalt i kurserna och inte slösa nå mer jävla tid och pengar på skiten. Var skapligt less ska jag säga. Lägenheten är det jag oroat mig mest över eftersom om man ska säga upp den så är det ju 3 månader och man ska ha pengar till att betala dessa, plus att jag vill inte bli av med den och då inte ha nånstarns att ställa alla möbler man köpt. Får ju inte plats hos mamma och pappa. Men det får fan ordna sig för jag tänker inte tvinga mig igenom en till termin med meningslöst plugg som inte leder till nåt (jag kan dock inte säga att det är bortkastad tid, för det har varit lärorikt och jag kommer troligvis kunna tillgodoräkna dessa sedan). Slösade säkert 100 spänn på att ringa denna dag och alla sa likadant; "Gå på magkänslan!" "Du kan inte tvinga dig själv till något du absolut inte vill". "Det ordnar sig"

När jag lägger på telefonen efter att jag pratat med Ida så känns det helt ok. Saker ordnar sig ju alltid, ellerhur? Ca 15-30 minuter senare ringer ett Gävle nr, och jag svarar.
Hejsan, jag ringer från Högskolan I Gävle, jag ringer för att erbjuda dig en plats på socionomprogrammet i Gävle.
Chockad tjej!!! Börjar grina, som jag redan gjort flera gånger den dagen. Jag som just hade bestämt mig för att sluta plugga. Jag tackar iaf såklart Ja och dagen efter så börjar jag på Socionomprogrammet i Gävle.

Nu har jag varit i Gävle i 3 dagar och fått lyssna till praktiker inom yrket, träffat nya människor och lyssnat på bra förläsningar. Jag kom in på det jag ville, som jag inte trodde. Detta blir mitt liv nu i 3½ år och det känns bra än så länge, men jag vet att det kommer bli tufft också. Och snart flyttar vi troligtvis till Gävle som vi tänkt ett tag, då blir det lite billigare åså. Ibland undrar man om allt bara är slumpen. Samma dag som HIG ringde mig så ringde dom Micke och sa att han fick komma på anställningsintervju i Gävle. Slumpen... Ja ni, det får man aldrig veta :)

Nu räcker det med ord för denna gång. Nu ska jag och Mikael deppa över Sveriges förlust och sen gå till sängs. Jag ska sova aslänge imöra. Har gått upp alldeles för tidigt dessa dagar. Natti