:)

finns så mycket som man skulle kunna säga, men inget man vill säga, fast man vill säga allt. så då svamlar man på lite.

jag tvivlar på allt. alla personer i mitt liv förutom mamma. jag litar inte på någon fullt ut, bara mamma. jag tvivlar på mig själv och jag analyserar allt som händer hela tiden. medvetet och omedvetet. jag blir så jävla skadad av att läsa på universitet och högskola, ännu mer än innan:p all denna psykologi och sociologi. man läser och försöker förstå sig själv och andra. trots att alla vet att det aldrig går att förstå the human mind så mkt som som vill.

jag vill kontrollera allt och alla fast det inte går, bara för att jag inte vill att det ska hända nåt oväntat som jag inte är beredd på. aldrig igen. alla mina desperata försök att kontrollera omvärlden slutar med att jag borde kontrollerat mig själv. jag har alltid varit någon annans, och jag har alltid försökt vara bra nog för den personen, och trots att du visat för mig om och om igen att jag var mer än nog så har jag aldrig trott på det. har alltid inbillat mig att du förtjänat nån bättre. du har alltid sagt att det inte finns nån bättre. allt detta är mina gamla spöken; att inte va bra nog, tvivla, vara rädd för att svika och bli sviken. det slutar med att det blev en självuppfyllande profetia.

bra jobbat................................