:)

orättvisan. orkar inte med den. orkar inte med att finnas då vissa andra inte får finnas. jag vill tro att det finns någon anledning till allt som sker men det finns det inte. tänker på dig så ofta trots att jag bara träffade dig några gånger. men du gjorde sånt intryck på mig. jag tänker på varför. varför du? varför? vad skulle vara meningen med att du inte skulle få finnas mer? kan inte ens föreställa mig hur du kämpade, och hur han också kämpade, för ditt liv. hur kan man leva med att man inte lyckades rädda någon annan? att man inte hann, att man inte var stark nog. jag klarade knappt av att träffa honom efteråt, och gjorde det knappt. och nu finns inte han heller.

jag frågar mig hur vi alla egentligen lyckas leva vidare, låter livet rulla på, trots allt det förjävliga. vi fortsätter hela tiden växa, men du förblir 15 år.