:)

Sjukt uttråkad och har för en gångs skull energi till att göra massa saker, skulle lätt kunna ut och springa runt sjön, gå ut med Kingen eller något fysiskt! Men självklart känner jag ju detta nu för att det snöar och blåser och jag vet att om det skulle klarna upp ute så skulle jag inte känna mig motiverad längre. Så funkar jag har jag märkt. Din störda jävel. Visst är det helt sjukt att man kan gå från överskottsenergi till ett helt dött tillstånd? Eller tvärtom. Den övergången är fan bland det värsta som finns! Hatar att sitta där och bara känna "fyfan vill bara sova" sova i en vecka. Vakna igen och börja om. Men det går aldrig att börja om. Nepp

Har faktiskt läst jättemycket idag och är nöjd med mig själv. Och nu ca 5 minuter senare så känns det som vanligt att det fattas något! Blir galen på denna ständiga känsla! Frågan är om man någonsin kan få känna sig fulländad och maximalt glad? Tveksamt. Det ligger ju självklart hos en själv och det störda psyke man har. Känns liksom som det är tomt i mig, eller känner mig typ till hälften fylld. En förändring som jag vet skulle göra mig gott är att sluta plugga på distans! Det är verkligen inte rätt för mig alltså! Kanske man skulle flytta till Gävle eller Östersund ändå. Helst Gävle, till Ida och Hanna. Lättå! Trots detta återstår det som är sönder, och det går inte att flytta ifrån.



<3

Nu ska jag sluta gräva ner mig och dunka sjukt jävla hög musik istället. Dansa runt i lägenheten och skriksjunga blir nog najs. Bli av med lite överskottsenergi. Mmm.. Sitter väl här om 15 minuter igen skulle jag tro.