:)

Hejsi. Tisdag idag. Det är mörkt, regnigt och blåsigt ute, jag är ensam hemma och jag känner att det är välbehövligt just nu. Älskar såklart när Micke är hemma och saknar han redan, men ibland har jag så mycket med mig själv som jag inte kan förvänta mig att älskling ska förstå. Speciellt nu under praktiken. Lär mig så mycket, får träffa så mycket människor med så många olika livsöden, har så många olika samtal som får en att fundera och tänka så mycket... Ibland vet jag inte var jag ska göra av allt.....

 

Just nu är jag till stor del fylld av stress och press. Trots att jag försöker att inte alls känna mig stressad så känner jag ofta en inre stress. Idag har jag lagat två soppor som jag sett fram emot att prova. Under den tiden jag höll på för mig själv där i köket var jag som mest avslappnad jag varit på ett tag. Det är konstigt på något sätt eftersom jag rör mig snabbt och gör många saker samtidigt, så det kan verkligen se ut som att jag är stressad, trots att jag inte alls är det. Jag tror det är för att jag känner att jag kan kontrollera situationen då jag vet att jag är bra på det jag gör.

Jag har väl egentligen alltid vetat och förstått att jag är ganska osäker på mig själv i vissa avseenden, men det blir allt tydligare för mig hur osäker jag är på min egen förmåga och tron på att jag duger. Ofta har jag en idealbild av hur jag bör vara . Hur jag bör vara som socionom, hur jag bör vara som flickvän och hur jag bör vara som dotter osv osv. Framförallt när det gäller yrkesrollen och i skolan så ser på andra och tänker "sådär ska man vara" och "sådär bra som henne kommer jag aldrig kunna vara"... NÄÄ såklart jag inte kommer kunna vara som någon annan! Jag är ju mig själv! Och vem är det som säger att det inte duger?? Det är bara jag själv som tycker att jag inte duger. Alla måste ju hitta sitt eget sätt och sin egen roll. Min handledare sa bland annat detta till mig idag som fick mig att tänka till "Om du hade en tvillingsyster, hade du haft samma krav på henne och behandlat henne som du gör mot dig själv?". Näe..

 

Jag förväntar mig inte att någon som läser detta ska förstå mina tankar och vad jag menar men jag skriver för att jag själv ska förstå, för att jag ska komma ihåg och för att jag vill utvecklas i mig själv.

 

Nu ska jag försöka lägga alla jävla tankar och analyseringar på hyllan för ikväl och bara njuta av Parks and rec. Puss fina.