en glasbit i sanden

Vilken hemsk men ändå befriande känsla det är att känna att man ger upp på en person och känner jag får inte ut någonting av att ha dig i mitt liv. Sen släpper man bara taget lixom

Om man känner så är det nog bäst att våga ge upp. Jag önskar att folk gjorde det mot mig om de inte tyckte att jag gav dem något, eller typ tyckte jag var en idiot som inte är värd att lita på eller slösa energi på. Otroligt nog så stöttar alla de jag bryr mig om mig trots att jag varit en stor idiot. Det är väl det som gör att man orkar leva med sig själv. Man måste ju förlåta sig själv för att ens kunna funktionera åså, då hjälper det att man har vänner som finns.

Dagen idag har gett mig två saker framförallt: en hjärna fullproppad med juridik och ärvdabalken. Och en lättnadkänsla och insikt att du inte är värd min energi mer.

Dock så saknar jag världens finaste människa. Och pga av det så är dagen mindre bra.

Nu sängen och säsongsavslutning på The mentalist. Kung serie. Sen upp i morgon och plugga plugga plugga



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0